Mountainqueen

Tjolahopp nu är Hasper i säkert förvar igen! Han blev strörtlycklig när B brummande deklarerade att de var hemma hos sin skatt igen. Jag och maken var mitt i ett nytt parti Carcassonne och jag förlorade igen. Den bajskarten lyckades bygga sig in i min fantastiska stad som hade kunnat gett mig 128 himla poäng! Grrr... Det är den inre speldjävulen som kommer fram i mig när jag inte vinner. Jag vill liksom att han ska vara så där naiv som jag är (eftersom jag inte spelat spelet mer än några gånger tidigare) och bara gå i mina fällor eller få de sämsta bitarna. När han väl får nåt bra så sabbar han jämt för mig och då blir jag sur varpå han milt och på ett äckligt ärligt snällt sätt förklarar att han kan låta bli att lägga bitarna taskigt. Men jag blir bara surare och vill inte att han pjoskar med mig. Haha, så jag är inte helt lätt att spela sällskapsspel med ;)

I dag har Hasper personifierat och glorifierat rasen hund. Som den prästhund han är så helgade han sabbaten på bästa sätt genom att köra ett sömnmarathon genom nästan hela dagen! Och när han började vakna till för lite bus så kom B och I (en annan I alltså) hem och fick ta över - Mohahahahaha! Ska gå och sova nu, är väldigt trött efter att ha blivit väckt ytterligare några gånger i natt igen. Men han är så adorable så man kan inte bli arg på honom.

Med undantag när han bet ett hål i min nya vinterjacka.

Men jag ska sy ihop den.

Tror jag.


I övrigt har söndagen bara spenderats med maken. Vi har tittat på massor med House-avsnitt och jag kommer på mig själv att säga underliga medicinska termer på amerikanska.

Hemocromatosis. Cardiac arrest. Differential diagnosis.

Jag är skadad.