Dags för en förändring
Jag ska nog se till att möblera om lite här på bloggen och kanske ändra upplägget en aning. Jag vet ju vilken sorts blogg jag vill ha och jag har inte en sån. Kanske därför jag inte vill blogga just nu?
(sen sitter jag med en c-uppsats också)
I alla fall.
Två stora nyheter:
(sen sitter jag med en c-uppsats också)
I alla fall.
Två stora nyheter:
- Jag har blivit mamma! Till denna:
Hon heter Snuttis och är 1,5 år gammal.
- Jag har också skaffat nya glasögon för er som är intresserade!
Very coolish om jag får säga det själv!
Enough egopics. Nu ska jag fortsätta med pluggandet och Chris Garneaus El Radio samt Sparklehorses samtliga album. Gött.
Känns friskt!
Att inte blogga på två veckor alltså. Jag har faktiskt haft ett liv där emellan och helt enkelt inte kännt för det. Egentligen borde jag inte blogga, det är väl egentligen inte min grej - ännu en sak man "borde" göra liksom. Men eftersom jag struntat i en hel del måsten på senaste så blir nog det lite mer sporadiskt uppdaterat här gissar jag. C-uppstasen tar ju ut sin rätt + att vädret och det faktum att jag är gladare än en riktigt glad apa gör att jag hellre lägger min tid på annat.
Jag kommer aldrig bli en stjärnbloggare. Så då var det sagt. Pjuh. Liksom.
Just i dag har min dag varit fylld av kanongoa konfirmander, ett fantastiskt väder som gör mig kär, matande av änder (tre av de grabbigare änderna gruppvåldtog en ensam andtjej. Jag blev arg och ville ingripa.), lagat god mat och nu lyssnar jag på en gammal favorit: Ceasars Palace (skivor från tiden då de inte bara hette Ceasars alltså) - särskilt skivan Love for the streets som gör mig lyckligare än tidigare nämnda apa. Den är vår, gymnasiet och lite sund, härlig och kreativ melankoli.
Those were the days.
Har ni spotify så lyssna gärna, det är muchos bra! Nu ska jag njuta lite till av dagsljuset och kanske skriva några rader roman. Livet är bra härligt!
Jag kommer aldrig bli en stjärnbloggare. Så då var det sagt. Pjuh. Liksom.
Just i dag har min dag varit fylld av kanongoa konfirmander, ett fantastiskt väder som gör mig kär, matande av änder (tre av de grabbigare änderna gruppvåldtog en ensam andtjej. Jag blev arg och ville ingripa.), lagat god mat och nu lyssnar jag på en gammal favorit: Ceasars Palace (skivor från tiden då de inte bara hette Ceasars alltså) - särskilt skivan Love for the streets som gör mig lyckligare än tidigare nämnda apa. Den är vår, gymnasiet och lite sund, härlig och kreativ melankoli.
Those were the days.
Har ni spotify så lyssna gärna, det är muchos bra! Nu ska jag njuta lite till av dagsljuset och kanske skriva några rader roman. Livet är bra härligt!
