Life is a true story

Dagen jag längtat efter är här. I morgon drar jag till Sala med Joanna Newsom i lurarna och mitt författarhopp sjudande i blodet! Life will continue och givetvis ska jag skriva om det här. Men nu är det dax att sova - jag och Ida pressade oss ordentligt idag på löppasset och det känns skööönt i kroppen!

My coat of many colors

Glömde säga att det här är vad mina pengar ska sparas till i höst:



Jag älskar den.

Sen har jag också förmånen att jag kommer kunna (läs: hinna) läsa väldigt bra böcker i höst. Inte om vare sej Luther eller gamla lärostrider eller om trosbekännelser. Inte för att dessa är dåliga ämnen, men kanske lite uttjatade efter tre år med teologi.

Nej.

Jag ska läsa Twilight. Magikerns saga om Aurian och Niklas Krogs samtliga fantasyböcker.

Ahh.

Hellregn och total lycka

Såg väl ut som en dränkt katt nyss. Jag och Ida var på väg hem från stan efter lite ärenden  (busskort till Sala!) när nämnda regn överföll oss utan en förvarning. Eftersom vi inom loppet av 30 sekunder var blöta in på skinnet kände vi inget trängande behov av att söka skydd så vi cyklade vidare. När vi kom hem så passade vi på att dansa lite på gården - kände mig lite som en kalv på grönbete. Ida plaskade i några pölar med fötterna, och på det hela taget så skrattade vi massor!

Regn är nog mitt favoritväder - både inomhus när man bara kan mysa ihop sig med en filt och en bok, men också ute med eller utan paraply! Om man redan är blöt kan man lika gärna njuta av det ^^

Nu ska jag och Ida slänga ihop en god kaka, sen ska jag plugga medan Ida - det svinet - ska författa. Det ska jag göra från och med måndag och framåt. Då ska plugg vara gjort (rester kan jag förpassa till helgerna) och sen ska jag bara leva ett härligt kreativt liv!

Jag och min bästis Hösten ska tillbringa mycket tid på café med en kopp te och en massa skrivande. Det ska bli en riktig författare av mig den här terminen: första boken ska bli färdig.




Ska nog införskaffa mig en basker också.
Bara för den konstnärliga känslans skull.

Dags att krypa till korset

Men som vanligt har jag fyllt mitt liv med liv istället för bloggande. Jag kommer aldrig att bli en storbloggare i alla fall. Jag inte det tålamodet. Angående det senast skrivna:

Jag kom in på Tärna Folkhögskolas skrivarlinje och har upprop där nu på måndag.

Känner mig upprymd och skräckslagen på samma gång - det är det där med att leva sina drömmar och jag tror att jag är ganska bra, att mina idéer är fett intressanta. Vi får väl se. Det första steget blir att sätta sig på bussen och VÅGA hitta dit. Upprop gör mig lika skräckslagen varje gång.

Ska jag lite coolt och laidback bara grymta mitt "ja" eller ska jag säga "här" istället? Bör man sträcka upp en hand och räcker det, eller ska man göra det OCH säga... ja nått av det första. Lyckas alltid med att lite förskrämt pipa fram min existens inför namnet som ropas upp.

Sen det här med att andra ska läsa vad jag skriver, särskilt delar av mitt manus som jag arbetar med: GULP!

En sak i taget. Terminsavgiften inbetald. Imorgon ska jag fixa ett pendlarkort till bussen, jag kommer att snitta tre timmar på buss 4 dagar i veckan. Tur att älsklingen gav mig en minidator i bröllopspresent så att jag kan skriva under dessa resor.

Och tur att jag alltid blir så inspirerad av att åka buss - så himla mycket mindre stressande än att åka tåg.

Målet med terminen: Bli färdig med första manuset i triologin. And guess what? Jag kommer att ha all tid i världen till att kunna arbeta med skrivandet nu. Den här chansen får jag kanske aldrig mer.

Nu gjorde jag mig nervös igen. Hoppas min nya klass är lika freakad som jag, så att jag får göra mig nya vänner. Annars funkar jag bra i ensamhet. Jag och mina flyktvägar in i fantasin. Lovar mer uppdateringar i höst - för mig själv mest. Läs om ni har lust!

RSS 2.0